You are currently browsing definedinfinity’s articles.
Orkar inte klaga. En bra låt istället:
Jag har skött vissa saker i mitt liv illa på sistone. Men nu är jag på väg tillbaka igen.
Att titta på youtubevideos med Bob Dylan då han har vitt smink i ansiktet och sjunger som om livet hängde på det under hans berömda turné Rolling Thunder Revue år 1975.
Att min far verkar gladare än pålänge. Min far gillar att köra traktor och flytta på stubbar. Jag är imponerad av min far.
Att äta lövbiff och klyftpotatis med sallad till. Hur kan sallad vara så gott? Jag förstår inte.
Att se på bra film.
Att spela gitarr. Helst ostämd gitarr.
Att springa länge och lyssna på någon intressant sommarpratare.
Att klättra i träd och palla äpplen.
Att vara uppe för länge på natten.
Att mina matlabscript slutligen kompilerades utan fel efter flera dagars felsökning, febrilt letande i manualer och googlande och annat slit.
Att skriva egna låtar och få till enstaka rader i någon dikt.
Att titta på fotboll och att spela fotboll.
Att jag har mina syskon.
Att mina föräldrar skulle göra allt för oss.
Att jag har någon att vakna tillsammans med ibland.
Att räkna matte.
Att bada naken mitt i natten.
Att känna sig behövd av någon.
Att laga god mat åt någon annan.
Att jag inte äger så många saker.
Att åka skidor.
Att grubbla på filosofiska frågor.
Att lära sig en massa saker.
Att läsa en riktigt bra dikt.
Att stanna hemma en fredag själv och titta på serier.
Att spela pingis.
Att vara social med spännande människor.
Att gå runt i en annan stad och låtsas vara någon annan.
Att gå runt i en annan stad och vara sig själv.
Att ha diskussioner på fyllan om filosofi och andra saker man inte behärskar.
Att fiska.
Att vara berusad av alkohol eller själva livet och vingla och skratta för att det bubblar inuti av energi och livskraft som bara vill ut.
Att lyssna på Ed Harcourt, Håkan Hellström eller Morrissey live och se hur det glöder i deras ögon.
Att ha vänner som vågar gå sin egen väg.
Att vara på jakt efter sin egna väg och känna att det åtminstone går åt rätt håll.
Att internet finns.
Att min blogg är befriad på gammal smuts och framstår som vacker, skör och kantig. Ärlig.
Att du läst ända hit och bestämt dig för att också skriva om det som skapar positiv energi i ditt liv i syfte att känna tacksamhet och koppla bort det som gör dig orolig och svag i din vardag.
Att man i sin egna blogg får vara precis hur pretentiös man vill.
Allt är alltid i förändring i den tid vi alltid kallat för allt.
Men det är ändå aldrig försent.
Livet går framlänges,
men jag lär mig hur det ska levas baklänges.
Nuet är för kort,
för livet självt att hinna med.
Allt sker så definitivt för sent,
och ingenting jag gör kan bli som jag vill.
För det är bara när allt redan skett som jag vet,
hur jag ville att det skulle bli.
Jag förundras över hur hela mitt hjärta
ändå verkar vilja leva.
Precis åt alla håll och kanter,
på alla sätt och vis.
Kanske kommer jag någon gång
kunna försonas med min tid.
Kanske kommer jag någon gång
kunna förlåta mina förluster.
Jag lovar härmed
att om tiden låter
mig förlåta mig
med tiden
låter jag mitt hjärta banka högre än alla susande träd
en regnvåt höstkväll precis mitt i allt i det nu
som jag lärt mig sluta drömma om att fånga in.
Istället ska mitt hjärta banka flera slag varje minut
åt alla håll och kanter och på alla sätt och vis
under resten av den tid som utlånats till mig.
(Dikten är inspirerad av frikyrkopastorn, ex-alkoholisten och musikkännaren
Olles fantastiska sommarprat.
Och av alla träd som talat till mig de mil jag flytt tiden
och mig själv i en allt högre fart i skogen bredvid där jag bor.)
Länk till Olle Carlssons sommarpratarsida:
Sommarprat med Olle
Var på resturang med A och franskgänget. Musslor och pomme! Mycket gott. Det lugnade ner själen och sinnet. Känner mig stark och självsäker idag.
Har missbrukat Dylan idag igen. Har nog spenderat 4 timmar till att kolla på youtubevideos med honom. Tänkte göra en topplista med det bästa. Skulle betala 5siffrigt för att få se honom i Newport 1964 eller Rolling Thunder Revue-turnén 1975…åh.
Synd att det är så svårt att göra covers på många av hans låtar. Så många vackra men svåra ord att frasera och memorera. Nåväl, jag har en livstid på mig att lära mig det.
Länk till en massa Dylan tabs:
http://www.azchords.com/b/bobdylan-tabs-547.html
Otroligt intressant om the Electric Dylan Controversy i Newport 1965
Jag hade lite svårt att sova så jag tänkte titta på de bästa scenerna ur Into the wild innan jag somnar. Nu är klockan 01:58, hela filmen sträcktittad och jag är helt uppfylld av drömmar igen.
Ge mig mer av allt, jag vet vad jag vill ha nu. Åh. Nej.
Jag ska ta det jag vill ha. Bara ta det.
Idag är en bra dag! Jag städar. Jag rensar min hjärna på negativitet och ser framåt. Jag planerar. Jag beställde hemresa. Den 31:a juni. Då hinner jag se Spanien först. Tanken är att åka dit med min gitarr och typ inget mer och luffa runt lite. Lära mig lite turistspanska igen. Kanske hälsa på S. Låter inte så dumt va? Något värt att kämpa för, det tycker jag minsann. Om två veckor knappt dansar jag på golv i Barcelona. Kurserna går bra, alla förutom två av dom iofs. Det är också bra, i stort. Jag pluggar inte, men jag känner igen endel saker sen innan, det gör att jag kan hänga med ändå. Känns som att jag halvfuskar mig igenom vardagen. Men jag tar en dag i taget. Försöker förbättra mig på den punkten. Morrissey gör att jag dansstädar. Det är mycket roligare än att böjaryggstäda. Inte lika effektivt, men mycket finare.
Idag är en bra dag. Kanske träffar L igen, saknar hennes leende. Det gör mig så glad att se henne le. Så enkelt är det. Då blir det en extraordinär dag. På torsdag blir det en grym ERASMUS-fest också! Åh, jag ska inte klaga på livet jag. Sannerligen inte. Ha en lugn kväll alla ni i snitt 5 personer som läser mig också!
Ackord: C Am Dm G (capo 2:a bandet)
Have you ever walked in burning sand
did you ever have a favourite band
with a song that told the history
it mixed the beauty with your agony
Have you ever had a mom and dad
that told you stories just to make you glad
you took the bus and had a fight in school
after that you followed every rule
Have you ever stayed in bed all day
to count the seconds that you painted grey
you took your money and you quit your job
despite your mother thought you were a slob
Have you ever seen the tears in her eyes
did you hold her close and told her lies
you settled down in the country side
but left the windows open wide
Have you ever been to Amsterdam
to take a walk in the cloudy land
started crying in a world of noise
cause you regretted every single choice
Have you ever felt your fingers bleed
while your guitar forgot a mouth to feed
you went to church and set your house on fire
cause your soul had way to much desire
Have you ever lost your way back home
you were alive but then you turned to stone
now you had time to understand it all
you saw the stars and heard the ocean call
Have you ever felt a hand so warm
it helped you through the most frightening storm
you wrote a song that told a history
and mixed the beauty with your agony
Idag skrev jag en fin låt som heter His story. Nu är jag mentalt slut. Och trött på min röst. Det känns som efter ett hårt träningspass, fast det är en annan känsla av trötthet. Jag är väldigt nöjd iallafall, väldigt nöjd. Nyfikna vänner kan ringa på skype för en liveversion, för spela in den orkar jag inte nu. Mat vore gott, och sen borde jag lära mig ADA.
På tisdag firar vi V hemma hos mig, jag kommer spela lite Oasiscovers om känslan infinner sig och sen sticker vi och ser dem på kvällen. På onsdag åker jag till Marseille, sedan till Avignon och Nimes. Tillbaka på söndag.
Inte så dumt va? Konstigt att man skriver så vemodigt trots att man mår ganska bra. Fast egentligen mår jag väl inte så bra, trots att jag borde. Det beror på självvald isolering från omvärlden.
”Have you ever stayed in bed all day
to count the seconds that you painted grey?”
Jo du, det har jag gjort, alldeles för många gånger.
My Personal Desires 