You are currently browsing the monthly archive for januari 2009.
Mitt hjärta bultar
och slår volter eller slag
rakt i ansiktet
kanske vore det fel att
sova nu
eller hos dig, du
som stannar planeter
och tider, kanske
missade jag på sekunden
en spårvagn, en chans
att få se dig
stå kvar på perrongen
kvicksund nästa
23 minuter kvar
ett liv till varandra
men så mycket större
framme nu och jag tycker
att du klär i kjol
eller vad som helst
vi älskade den natten
eller dagen, kanske
var det för evigt
eller den kortaste
av stunder då
det bara stämmer
i dur och moll
vi hörde våran låt så
jag öppnade fönstret
och vi klev ut i natten
alldeles nakna
i alla fall för oss själva
vi gjorde vad vi ville
med varandra
på trottoaren
i en vattenpöl
speglades stjärnhimlen
om jag gav den till henne
eller om vi var vakna ännu
det minns jag
inte längre än en
tanke som skingras
och blandas med
fantasi och falnar
blir till alkohol som gör mig
snurrande vacker som
på film eller musik
högre volym än
vad man rekommenderar
på slutet
av allting finns mer
det är ungefär som
att leva nu
i exakta ögonkast
och andas frihet
i tvåsamhetstakt
det är kanske mitt hjärta
som slår slag eller volter
för jag hörde att det du har
aldrig kommer att ge upp
kärleken med stora bokstäver
den där som är sann
och både dödlig och farlig
vi eftersträvar varandra
vilsna i andras ögon
finner jag frihet i dina armar
och om du märker att jag inte har
något kvar att ge
då har jag gett dig allt
(allt)
mitt hjärta tillhör ditt.
värme
dina händer känns
det händer ibland
att jag ser på när du andas
viskning
jag fick röra dig hur mycket jag ville
famlande älskar vi
i dina armar fann jag mig själv
flygplan
i drömmen flyger vi
molnen var alla olikfärgade
du hade samma färg som jag
piano
eller din ringsignal
en kudde för liten för två
morgonen får vänta på oss
men jag är ju här
räcker det inte så
ett punkband spelar i min källare
själv sitter jag på vinden
jag räknar ut divergensen
vår potential
om man kryssar två vektorer
får man en normal
jag är inte alls normal
men vi är inte heller vektorer
det är mer komplicerat än så
det räcker inte
Det känns så skönt att ha fått vara vid liv en dag till. Jag har så nära till mina känslor ikväll, jag känner mig närvarande. Jag har nog förmågan att se ljus trots all skit runtomkring. Jag vägrar låta någon trampa på mig igen för jag har inte tid med att känna mig oduglig längre. Jag kommer fortsätta drömma och hoppas och känna. Jag kommer fortsätta kämpa för L och för de små fina ögonblicken. Jag kommer fortsätta försöka vara en god och rakryggad människa som vågar och som tar för sig av det som livet gett henne. Det är minnen av varma flämtningar i mitt öra och en blick från som får mig att fortsätta drömma och hoppas att det finns en tid för oss också. Min tid nu måste jag ägna åt att skapa något att kalla mitt. Något att lämna efter mig när jag inte går runt här på jorden längre. 00:57 är faktiskt en tid som låter mina fingrar skriva så pretentiöst att ni vill vika ner skärmen. Jag bryr mig inte för jag har gett mig fan på att inte slösa en sekund på något jag inte tror på längre. Allt jag får uppleva från och med nu ska jag uppskatta ännu mer än förut.
Il faut que je profiter bien de la vie. Il n’y a qu’une, mais c’est la mienne!
När jag inte orkade plugga imorse så kollade jag på film istället. Det valet ångrade jag inte, The thin red line var nämligen en av de bästa krigsfilmerna jag sett. Poetiskt bildspråk och härliga berättarröster. Inget jobbigt fokus på blod och vapen utan mer på människors livsöden. Lysande skådespelarinsatser och verklighetstrogen dialog är också element som bidrar till min entusiasm. Jag fick en lust att ta vara på mitt liv mer när jag sett den här filmen, och det är alltid nödvändigt med perspektiv på tillvaron. Döm inte ut den här som ännu en hjärndöd krigsfilm, för det är det inte. Se den!
Betyg: 5/5
Länk: http://www.filmtipset.se/film/den-tunna-roda-linjen.html
(Filmtipset är för övrigt en helt underbar sida, själv är jag totalt beroende och har betygsatt 543 filmer för närvarande!)
Ptjaaa…spelade låten ikväll, gick väldigt väldigt bra. Folk kom fram efteråt och berömde mig, kul! Händer ju inte så ofta så då får man skryta lite! Sen pratade jag med L i bara en minut, det sög totalt. Saknar henne. Men hon är underlig, det är bara så. I jämförelse är jag en normalt fungerande människa. Det säger något.
Önskar att hon och jag vore vi ändå, likt en dåre fortsätter jag hoppas.
Sverige
detta långa vita land
fylld med IKEAmöbler och
människor med efternamnet Svensson
som utlänningar tror jagar isbjörnar till middag
där vi badar oss i grön mellanmjölk, neutral och
ängslig, inte för fet, inte alltför smal, inte för mycket, inte spilla, inte sticka ut, inte röra dig eller vid någon annan och inte säga nej, sluta, stopp för i helvete,
det här är fel, inte sätta i halsen
och kasta glaset rakt i väggen
av ren desperation och
mumla något om att
det inte blir mer än
såhär
Sverige
Detta utvecklade I-land
I-ntegrerande, I-nkomstbringade och I-T
är framtiden så därför sitter vi isolerade framför
våra datorer och har solnedgångar som skärmsläckare
men vi kommunicerar ju med varandra, vi jämför våra defekter och depressioner och utseende på snyggast.se när de flesta av oss egentligen bara vill ha en kram och någon klyscha om att man duger som man är men vi stänger våra dörrar och våra gränser och våra öron för varandra och dom andra som inte passar in och det är inte så konstigt att det finns
dom som tappar taget och faller handlöst
ner och det enda som de får
av samhället är
ett recept på
lyckopiller
Sverige
Detta lättochlagom land
av myndigheter och migrationsverk
som inte släpper in synskadade barn och
skickar öppet homosexuella Iranier tillbaka till
en säker död och den enda gången det är okej att
vara bög är på melodifestivalen, för då hålls de på säkert avstånd och vi får vår underhållning i 24tumsformat om man inte som grannen investerat i en widescreen med surround så man kan sitta där vid, avskärmad, sur, och rund med chips och
fjärrkontroll och byta kanal när nyheterna
bara visar hemskheter nu igen för
”varför kan dom där turkarna
inte sluta att ha ihjäl varann”
och strunta i det faktum
att den vita mannen
egentligen ligger bakom
alltihopa
Sverige
Detta rent utav föredömliga land
Där vi har sopsortering på McDonald’s och
Personalen artigt frågar om man vill ha dipsås eller ta med från driveinluckan och vi är bäst i världen på att hitta på nya verb, amerikanisera är ett av dom, vi är nog bäst på det också och så är vi bäst på att sitta så långt som möjligt ifrån varandra på bussen så att man nästan kan få plats med en normalfamiljs
bostadsyta i Rio de Janeiros kåkstäder emellan oss men vi har aldrig bott i kåkstäder, ändå lider vi och
är så rädda för varandra, att vi inte ska
motsvara det folk tror om oss, att vi,
hemska tanke, skulle kunna göra
något oväntat och fint som att
till exempel ta varandra i hand
och ge oss ut i regnet och
springa så snabbt mot
evigheten att stjärnorna
känns närmare än någonsin
och kärleken blir mer än en klyscha och
vi blir mer för varandra än någonsin
förr och visar allt det där bra som
faktiskt finns i oss alla här
i möjligheternas
Sverige
Ögon som döljer minst
tvåhundrafyra poprefränger
och sakerna dom sett kommer bli vackra romaner
hennes rufsiga frisyr är sådär
oemotståndlig på morgonen
och hennes hår trasslar sig perfekt om mina fingrar
ett brinnande hjärta som
slår för det ljuva livet
och om hennes hjärtslag tystnade skulle allting stanna
och hennes leende tar mig
gång på gång bort härifrån
och bakom leendet finns det tusen och åter tusen fler
skäl att älska dig
Den natten var jag var fullare än månen…
Men jag minns att du sa någonting om att vi var lyckliga att vi funnit kärleken och du trodde på livet nu, och så var det äckligt med öl och trots att jag hade en besk ölsmak kvar i munnen så kunde du inte låta bli att kyssa mig men sen puttade du ner mig i en snödriva och började myla mig, fast du stavade med u istället för y och därför skulle jag straffas ännu mera och det var iskallt med all snö som smälte ner runt nacken när vi trasslade oss vidare genom vintersverige men jag var varm inombords och du skrattade och nynnade på underground av broder daniel och hemma väntade en lägenhet med blåa ljus och en alldeles för liten säng för två
och det är så vackra ögonblick som gör
att till och med stjärnorna faller för oss
Befria mig från ironin för en dag. Låt mig få vara någon som räknas och betyder och gör skillnad. Låt mig få kyssa L ikväll igen. Det är min tur nu, jag vill ju så mycket. Jag vill det här! Hon är så vacker. Jag vet att det skulle kunna fungera mellan oss, det gäller bara att vi tar varandras händer och hoppar.
Jag kommer aldrig glömma hur hon låter när hon andas i mitt öra.
My Personal Desires 