I’m afraid (you keep my stars from falling)

Det här är en låt jag nyss skrev till L, bara för att hon är så fantastisk och förtjänar att få veta hur jag känner just nu. Tycker den blev bra. En hederlig poplåt helt enkelt, rakt på utan snirklingar, utan skyddande hölje. Ikväll ska jag spela den för henne. Hoppas hon tycker om den. När jag fattar mod och har mer tid spelar jag in den och lägger upp den här.

J’ai peur (tu gardes mes étoiles de tomber)

Capo 2

D       A
I am sorry
Em                             G              A                D
I forgot how I’m supposed to show my love
to somebody
the last time it caused my heart beatings

I am starting
to realize that you’re something different
you’re departing
G                                 A                              D       n.c.
but I have to say some things before you leave

D                                   A
You can keep my stars from falling
Hm                               G                           D
You can break my ice and set me free
You can set my soul on fire
You can take the fear away from me

D                 A
But I am older now
G                                      A                              D
I know that things like this are hard to predict
A
But let me hold you now
G                        A                         D
and keep reality far away from me

Don’t you worry
That I start to make any stupid demands from you
I won’t hurry
Because we have all the time in the world if we want

If you continue
to look at me like that I have to turn away
A power within you
is so shining bright it hurt’s my eyes, do you know?

Refr. again

You can make me walk on rainbows
You can dance my loneliness to sleep
You can make my demons silent
You can let me feel alive again

Aaa-aah-aaah-aaah
Aaa-aah-aaah-aaah
Aaa-aah-aaah-aaah
Aaa-aah-aaah-aaah

Frida Hyvönen (med Markus Krunegård) – Dirty Dancing

Börjar man dagen med att lyssna på det här så blir det en bra dag.




Bob Dylan – Love minus zero/No limit

Det ska sägas direkt. Jag är besatt av Bob Dylan. Jag erkänner att det nästan är lite barnsligt att bli såhär beroende av musik när jag är 22 år gammal och det liksom är meningen att jag ska växa upp och lämna idoldyrkande och annat sådant trams bakom mig. Men lyssna på det här så förstår ni. Jag tror det är mitt absoluta favoritklipp med mr Dylan såhär långt. Min blogg förtjänar en bra start.

Tänk er 60-tal. Tänk er en efterfest som inte tar slut. Tänk er en samling vänner. Tänk er New York och ett rum med några av dåtidens bästa folksångare. Dylan frågar Donovan ”Do you wanna hear a special one?”. Och det vill han. Det vill vi också. Notera hur allting bara stannar upp och hur Dylan inte sjunger, han är en Messias sänd från himmelen, han låter sina fingrar sätta eld på den något ostämda gitarren, och han för fram sina rader på ett så självklart sätt att alla blir övertygade om att det är en låt som är värdig nog att beskriva kärlekens komplicerade väsen.