Ibland vill man bara spela något som är bra. Och enkelt. Och genialiskt. Men framförallt bra. En gammal klassiker. En låt av många som bidrog till att Moz är odödlig.
Min lista på fem aktiva superstjärnor, som alltså skrivit eller kommer skriva in sig i musikhistorien (högst ogenomtänkt och subjektivt):
Steven Patrick Morrissey
Jack White
Connor Oberst
Peter Doherty
Thom Yorke
Jag blev inte jättenöjd över listan. Den saknar kontinuitet och logik. Däremot blev jag väldigt sugen på att lyssna på Thoms soloalbum the Eraser. Speciellt hans aukustiska versioner på endel låtar som finns på youtube och är det bästa som finns ungefär. Men det var en annan historia. Egentligen ville jag ju bara berätta hur bra Morrissey är. Men jag har så höga tankar om min läsarskara att alla redan visste. Så därför var detta inlägg helt onödigt och du kan skriva i mitt kommentatorfält om du vill reklamera och få tillbaka 30 sekunder av ditt liv.
Men tror det redan är försent för det.
Fast, ändå?
Nu blev detta iofs lite konstlat och tillgjort men har du läst ända hit så kan du ju få en av de där akustiska framträdandena av Thom Yorke jag pratade så varmt om här ovan. Varsågod:


Lämna en kommentar
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg